Veckans smygträning

Den här veckan har jag smugit igång min träning igen. Allt för att slippa att bli förkyld. Först en minilöprunda på 3,3 km i riktigt lugnt tempo i tisdags. Och igår körde jag fem övningar (american situps, utfall, armhävningar, air squats och en där man står på händer och fötter och hoppar jämfota med fötterna först framåt och sedan bakåt). 1 minut på varje, två varv och ingen vila. Eftersom alla mina muskler har förträngt att jag någonsin har sysslat med någon som helst form av träning så gav även detta träningsvärk. Visserligen bara lite, men ändå. Träningsnivån är under all kritik just nu känner jag. Dags att bli fit på allvar. Det kommer en sommar även i år, heh. En sommar där jag hoppas att jag kommer iväg på något slags träningsläger.

Hur håller man nivån?

Jag börjar bli trött på det här nu. Energin är borta och efter varje tuffare pass känns det som om jag ska bli förkyld. För något år sedan när det var likadant upptäckte jag att det var på grund av en allergi. Inte så konstigt att immunförsvaret redan hade fullt upp då. Men nu har jag inte en susning om vad som ligger bakom. Oerhört frustrerande är det i alla fall. Jag gillar inte att vara inaktiv.

Ibland känns det som att man lättare blir förkyld när man tar en paus från träningen. Men samtidigt vill man inte hetsa igång träningen efter ett uppehåll med förkylningar. Eller så är det det jag borde göra. Mycket rådvill.

Den där magen som en gång fanns efter alla situps. Känns som att vi kan säga adjö nu. Gaah!

Ett glatt ord till och jag klipper till dig

Jag har aldrig känt så mycket adrenalin strömma till under träning som idag. Jag har aldrig varit så frustrerad över min kropps svaghet som idag, därav adrenalinet.

Crossfitpasset var upplagt såhär:
100 benböj
20 american situps
75 benböj
25 american situps
50 benböj
30 american situps
25 benböj
35 american situps

Denna del gick finfint och jag blev klar som trea i klassen.

Del 2 kom jag också trea på, från slutet.
7 varv med:
20 dips
20 armhävning

Eftersom jag har haft en träningsdip på nästan en månad, pga förkylningar och diverse annat, var jag slut efter 20 dips och 5 armhävningar. Vilken tur att det bara var 135 kvar, kände jag då och börja svära vid var femte armhävning. Man är inte alltid sin charmigaste sida. Eller som instruktören uttryckte det efteråt när jag klagade på min svaghet. ”Det kan bara bli bättre.” Typiskt muntergök.