Trasig men starkare

Mitt försök att döda svagheten i kroppen går sakta men säkert framåt, om man tänker ur ”bli starkare”-synpunkt. Däremot har axeln strulat mer och mer. Började i våras med att göra ont kanske en gång i månaden. Under sommaren blev det värre och nu gör det ont flera gånger under en dag. Kan inte göra armhävningar, inga burpees, väldigt många andra övningar får jag anpassa om. Plankan går bort osv. Sjukt tråkigt men jag vägrar att sluta gå på de olika passen ändå. Det går att hoppa över vissa övningar istället och känna efter vad som funkar.

För att försöka råda bot på det hela har jag äntligen tagit itu med att boka in besök hos en sjukgymnast så jag vet vilka slags tråkiga rehabövningar jag måste ägna mig åt.

Mogen, vuxen och sånt där, ni vet

Nähäpp, idag visade jag prov på att jag trots allt var förnuftig och kunde fatta ett moget beslut. Det blev ingen träning då halsen började kännas värre. Dessutom mer feber än tidigare. Schyst, kroppen. Jag trodde vi hade en deal om att vi skulle komma i form. Och att hålla på och fjuttsjuka såhär, då kan du lika gärna vara frisk. Så, hör du det?

Lite minifeber har ingen dött av?

Vad gör man när nyfikenheten är starkare än förnuftet? Jo, man går iväg på passet ikväll trots att kroppen inte känns helt hundra. =) Lite får väl kroppen tåla, hehe.

Återkommer om jag överlever. =)

Hur låter man bli att stoppa något i munnen?

Peppen! Känns väldigt bra rent träningsmässigt nu. Idag blev det ett boxpass på lunchen och det känns att det var alldeles för länge sedan sist. Alldeles stel nu. Visst, tekniken finns till stor del kvar, men styrkan, haha. Min träningspartner var dock snäll och påstod att jag slog hårt. Får tacka för bra peppning från hennes sida. =)

Nu börjar jag även bli lite mer motiverad till att ta itu med ätandet som har gått överstyr, minst sagt. Hur gör man för att få slut på det där suget om kvällarna? Dagtid är det mycket lättare att stå emot godis eller annat småätande. Men hemma, på kvällarna, svårt!

Down on the ground, bitch!

När man har en långhelg ledig skulle man kunna tro att man borde ha gjort en massa träning. Morgonpromenader innan frukost, löparpass på kvällarna och så vidare. Men så var inte fallet med undertecknad. Dock träffade jag ett träningsfreak till kompis som tvingade ner mig på gräset i stan för att inspektera hur jag gjorde mina armhävningar. Han påstod att han skulle kolla om jag gjorde de rätt eftersom jag ibland får ont i axeln av dem men jag är övertygad om att det var ren och skär förödmjukelse det handlade om. Oh well, resultatet löd ”du verkar göra dem rätt, du har nog bara för lite muskler i armarna”. Jaså, bara det? Vad härligt! Nämnde jag att han även tvingade mig att göra dips? Armhävningar och dips på samma dag.

Ja, det är väl lika bra att bjuda er på en bild också.

Idag har jag däremot varit iväg på lite ”backträning”. Letade rätt på en lång trappa och spurtade uppför flera gånger och sen hittade jag en skogsstig som gick uppför som jag också spurtade i ett par gånger och sen gick ner. Totalt blev det 4,5 km och tog ungefär en halvtimme. Väldigt skönt.

Veckans smygträning

Den här veckan har jag smugit igång min träning igen. Allt för att slippa att bli förkyld. Först en minilöprunda på 3,3 km i riktigt lugnt tempo i tisdags. Och igår körde jag fem övningar (american situps, utfall, armhävningar, air squats och en där man står på händer och fötter och hoppar jämfota med fötterna först framåt och sedan bakåt). 1 minut på varje, två varv och ingen vila. Eftersom alla mina muskler har förträngt att jag någonsin har sysslat med någon som helst form av träning så gav även detta träningsvärk. Visserligen bara lite, men ändå. Träningsnivån är under all kritik just nu känner jag. Dags att bli fit på allvar. Det kommer en sommar även i år, heh. En sommar där jag hoppas att jag kommer iväg på något slags träningsläger.

Hur håller man nivån?

Jag börjar bli trött på det här nu. Energin är borta och efter varje tuffare pass känns det som om jag ska bli förkyld. För något år sedan när det var likadant upptäckte jag att det var på grund av en allergi. Inte så konstigt att immunförsvaret redan hade fullt upp då. Men nu har jag inte en susning om vad som ligger bakom. Oerhört frustrerande är det i alla fall. Jag gillar inte att vara inaktiv.

Ibland känns det som att man lättare blir förkyld när man tar en paus från träningen. Men samtidigt vill man inte hetsa igång träningen efter ett uppehåll med förkylningar. Eller så är det det jag borde göra. Mycket rådvill.

Den där magen som en gång fanns efter alla situps. Känns som att vi kan säga adjö nu. Gaah!

Jag, ett offer i mängden

Den fick fatt i mig till slut, den där nedrans förkylningen. När jag inte kan träna längtar jag som mest efter just det. Jag ser framför mig ljumma och ljusa kvällar på grusiga vägar när jag flyger fram, stark och ståtlig som… okej, fantasin flödar för mycket ibland. Ge mig vår, ge mig friskhet och en gata och jag kommer att springa. Simple as that.

Likaså armhävningsutmaningen ligger på is. Vilket betyder att jag behöver göra om dag ett. Det där med att ”göra om” och ”armhävningar”, inte så pepp på just den kombon.

Viktökning

På TRX/Kettlebell-passet idag kunde jag äntligen öka på i vikter. På full swing ökade jag från 12 till 14 kilo. Och på en kombinerad bicep-, axel- och tricepsövning råkade jag visst köra med 12 istället för 10 kilo. Det var jobbigt. Idag är det för övrigt första mars och det är bara 1300 situps kvar (dvs 13 dagar) innan situpsåret är avklarat.

För övrigt känner jag att det vore bra med nån slags vettig kosthållning för att bli av med sockersuget som jag har skaffat mig. Kanske borde köra godisförbud några veckor igen. Det brukar hjälpa. Men för tillfället tror jag att karaktären är ute och flyger.

Solenergi

Den här veckan kan sammanfattas med ett ord: överskottsenergi. Fyra pass på gymmet, morgonpromenad på lördagen och årets första joggingtur ikväll. Trots för få timmar sömn inatt och alkohol igår så gick löpningen galant. Körde 4,2 km i vad som kändes som ett ganska lugnt tempo (6:08 min/km) och var knappt trött när jag kom hem. Det känns misstänkt likt förra gången jag hade en sån topp och då blev jag kanonförkyld inom ett dygn. Jag håller tummarna för att det denna gång beror på toppform istället. =) Dessutom är jag lättpåverkad av vädret.

Har jag äntligen tagit mig i kragen och gjort initialtestet till 100 armhävningar. Resultatet blev elva stycken. Fast hade någon skrikit på mig så hade jag säkert klämt ur mig två till. Grymt dålig på att maxa när jag är ensam. Oh well, elva it is och om någon dag ska jag köra första veckans set.