Kvällens mini-WOD

Var på mitt andra besök hos sjukgymnasten idag och fick lägga till två övningar till min rehabträning. Så nu har jag fem stycken. Fick beröm för att jag hade lärt mig att göra förra veckans övningar på ett bra sätt. Yay! Faktum är att jag märker redan resultat. Men det beror nog mest på att jag tänker hela tiden på hur jag ska dra bak axlarna även i vardagsbestyr.

Nåväl, ryggen är rätt trött efter träningen hos henne men jag tänkte jag skulle köra en mini-WOD hemma ändå.

Fyra övningar, 30 sek på varje. 10 sek vila emellan.Fyra varv = 8 minuter träning till max.
1. Djupa benböj
2. Snabba hopp med hopprep
3. Amerikanska situps
4. Utfall

Tro mig, det går att bli svettig på åtta minuter. =) Och den som påstår att den inte hinner med träning hemma ljuger. Och vid såna här korta intervall orkar man ta i till 100% på varje. Crossfit is the shit.

Snacka om odödlig nu

Efter att ha fått en påminnelse på facebook från Midnattsloppet om att det bara var 11 dagar kvar fick jag rejäl ångest. Jag tvivlar på att det var det som var meningen, de ville säkert bara peppa, men då jag fortfarande inte hade pallrat mig runt en mil så kändes det rätt jobbigt. Bestämde mig för att jogga en bit efter jobbet i alla fall. Tyvärr så känner jag mig själv rätt bra och jag visste att om jag ”bara” joggade fem kilometer så skulle jag se det som ett misslyckande. Och den där olusten jag kände innan jag sprang ut skulle finnas kvar. Så vad gör man då? Jo, man springer fem kilometer åt ett håll som det inte går att gena sig tillbaka från. Sagt och gjort. Sista 1,5 kilometerna höll jag telefonen i handen för att se hur det minskade hela tiden. Sista kilometern var jag i stort sett ett enda stort leende. I did it! Jag har sprungit den där jävla milen nu! På 58:40 min. Så vårens mål att klara milen under en timme är avklarat. =) Nu är det bara att göra om det om 11 dagar. Yay.

Dessutom har jag massa träningsvärk i benen från gårdagens crossfit. Det tänker jag inte ha på Midnattsloppet.

10 burpees/min, kan det va jobbigt?

I morse chockstartade jag min kropp rejält. Smög igång den med två ägg, som jag hade förberett dagen innan, och därefter iväg till gymmet till klockan 7.00. Väl på plats kändes det oerhört konstigt och jag kan inte minnas att jag någonsin har kört ett morgonpass. Hela världen kändes skev och det hade lika gärna kunnat vara Lucia och man går upp mitt i natten för att förbereda sig inför lussande. Men nu var det en tisdag i juni och jag skulle köra crossfit.

Vi var cirka åtta tappra själar och det första instruktören säger var att vi skulle börja med att testa hur många burpees vi kan göra under 7 minuter.
Till saken hör det att jag innan idag har tänkt flera gånger att ”det vore kul att testa och se hur många jag klarar”. Jag vet inte om jag var helt frisk i huvudet när jag tänkte den tanken, men så här i efterhand är det väl inte ordet ”kul” jag först och främst skulle välja att beskriva det som. Nåväl: jag klarade 73 stycken och det var asjobbigt.

Därefter körde vi 10 min med lite andra övningar och avslutade passet med 10 min utfall och björngång. Värt att nämna är att jag idag vaknade upp med ganska så jättemycket träningsvärk i benen. Lägg sen till 73 burpees på det och benen känns skapligt döda. Att göra utfall var nästan ett skämt. Men skam den som ger sig.

Det mest typiska är att när jag äntligen hittade ett crossfitpass som var jobbigt och kul (nåja) så var det sista passet för säsongen. Doh!

Uttråkad på crossfiten

Efter en långhelg med ett frosseri som nästan inte hade några gränser var det återigen dags att få fason på kroppen, fel, försöka få fason på kroppen. Smygstartade igår med morgonpromenad innan frukost och sen 4,3 km löpning på kvällen. Löpningen gick helt okej men det fortfarande inte lika lätt som för någon månad sedan.

Idag är det måndag och måndag är lika med crossfit. Passet bestod av deck of cards. Tidigare har jag i stort sett aldrig fuskat i antalet repetitioner i den träningsformen men idag var tydligen dagsformen urusel. Instruktören försökte peppa med att ”det blir bara lättare och lättare och snart klarar du alla repetitioner”. Att då behöva svara med ”tyvärr, men jag har redan varit där men nu är formen kass” känns inte helt optimalt. Heh. Desvärre tror jag att en del av motivationsbristen ligger i att passen nuförtiden är så monotont uppbyggda. Känns som att det bara är fyra övningar det växlar mellan. Jag saknar alla utmaningar som den förra instruktören gav oss. Utväxlingen man fick av den tidigares pass är så oändligt mycket större än vad den nuvarande ger. Trist men sant. Den där lilla nervositeten man hade inför passen förut eftersom man aldrig visste vad som skulle komma, pga galen instruktör, har istället bytts mot  ”det blir säkert det gamla vanliga”. Jag vill inte känna så, jag gillar ju crossfit egentligen. =(

Crossfit är mer än bara benböj, armhävningar, situps och burpees. Va fan!

Nytändning på g

Äntligen känns det som om jag kan komma igång med träningen på riktigt igen. Förra veckan lyckades jag fixa ihop fyra pass. Crossfit, löpning och två spinningpass.

Den här veckan började med crossfit igen. Vi fick göra en annorlunda övning att börja med. Två stycken 30 sekunders pulshöjande övningar och därefter försöka hålla andan i 30 sekunder. Detta gjorde vi i två varv. Varv två var det mycket svårare och då klarade jag max fem sekunder utan luft. Panikkänslorna kom snabbare då. Vad som var poängen med detta? Tjaa, låt bli att ramla i vattnet under löpturen, typ. Därefter körde vi två varv med fem övningar och två minuter på varje övning. Syftet var att maxa antalet repetitioner. Detta tycker jag är grymt svårt. Jag ger hellre järnet i en minut och sen byter övning än försöka hålla ut i två minuter. Själva grejen att maxa tycker jag är otroligt svårt att lyckas med på egen hand. Jag skulle behöva någon som stod precis bredvid och skrek på mig exakt hela tiden. Det skulle inte förvåna mig om jag hade gjort fler repetitioner om det bara hade varit en minut, okej kanske aningen överdrivet, men ändå. Hur funkar ni med sånt? Klarar ni att maxa självmant?

 

Och här kommer träningsöversikten de senaste veckorna. Jag håller tummarna för att slippa mer förkylningar nu. Vill komma i form igen till bikiniblottarsäsongen.