Vilken skillnad det är i orken när man tränar, beroende på hur mycket man har sovit och ätit samma dag och dagen innan. Var nyss ute på ett halvtimmespass och nu är jag helt skakig. Tänkte först bara ta en powerwalk. Men när jag kom ut fick jag för mig att powerwalka till utegymmet och köra lite tabata där borta. Men halvvägs dit börjar jag på med en springtabata. Ingen långsam löpning utan jag sprang. (Använder mig av appen Tabata Light. 20 sek övning varvat med 10 sek vila och 8 rep.) Därefter gjorde jag en halv tabata bröstpress samt lite blandade andra övningar. Sen ännu en springtabata på vägen hem samt hoppade upp och ner för de höga trottoarkanterna hela vägen hem. =) Det tog en halvtimme och nu är jag lite smått död. Kan iofs ha berott på pizzan jag åt nån timme innan också. Och sömnen inatt var inte jättemånga timmar. Dessutom var det ju midsommar igår och ja, en hel del tårta. =) Ursäkter.

Behöver jag säga att jag var ensam på utegymmet ikväll?

I morse chockstartade jag min kropp rejält. Smög igång den med två ägg, som jag hade förberett dagen innan, och därefter iväg till gymmet till klockan 7.00. Väl på plats kändes det oerhört konstigt och jag kan inte minnas att jag någonsin har kört ett morgonpass. Hela världen kändes skev och det hade lika gärna kunnat vara Lucia och man går upp mitt i natten för att förbereda sig inför lussande. Men nu var det en tisdag i juni och jag skulle köra crossfit.

Vi var cirka åtta tappra själar och det första instruktören säger var att vi skulle börja med att testa hur många burpees vi kan göra under 7 minuter.
Till saken hör det att jag innan idag har tänkt flera gånger att ”det vore kul att testa och se hur många jag klarar”. Jag vet inte om jag var helt frisk i huvudet när jag tänkte den tanken, men så här i efterhand är det väl inte ordet ”kul” jag först och främst skulle välja att beskriva det som. Nåväl: jag klarade 73 stycken och det var asjobbigt.

Därefter körde vi 10 min med lite andra övningar och avslutade passet med 10 min utfall och björngång. Värt att nämna är att jag idag vaknade upp med ganska så jättemycket träningsvärk i benen. Lägg sen till 73 burpees på det och benen känns skapligt döda. Att göra utfall var nästan ett skämt. Men skam den som ger sig.

Det mest typiska är att när jag äntligen hittade ett crossfitpass som var jobbigt och kul (nåja) så var det sista passet för säsongen. Doh!

Okej, jag måste erkänna. Jag har ett problem.
Problemet stavas kvällsfrossa. Så fort middagen är slut letar jag efter nya, ätbara saker, att stoppa i munnen. Det funkar ju inte i längden. Det förstår jag. Att dessutom få till ungefär två dagar i veckan med alkohol de senaste veckorna bådar inte heller gott för träningsprestationen eller figuren.

Det enklaste sättet att inte äta för mycket på kvällarna är nog att gå ut på promenad istället. Men det där suget, hur dödar man det lättast? Jag vet att en viss kompis lider av samma åkomma så jag tror att även hon vore tacksam för tips. =)

Ett plus är att tidigare nämnda vän och jag åter bestämde oss för att köra igång med 100 situps om dagen. Det var ytterst osmart av oss att sluta i mars. Hur tänkte vi?! Det är nu den där fit for fight-magen hade varit på sin plats.

 

Här kommer de två senaste veckornas träning.

Här är en översikt av de tre senaste veckornas träning.

Den här veckans crossfitpass var riktigt jobbigt och efteråt var hela jag en blöt pöl. När det rinner från benen också vet man att man har tagit i. Passet var ett 12-1-pass. Dvs man skulle först göra 12 rep sen 11 sen 10 osv. Det var tre olika ronder. 8 kg på axelpressen var i mesta laget för min del. Och att dessutom behöva göra 12 rep på bägge axlarna gjorde att den ronden tog väldigt lång tid. För att komma ikapp sedan hade jag enormt högt tempo på sista ronden. Kom halvvägs på sista ronden innan de 30 minuterna hade gått.

Rond 1
Burpees
Push ups
Fällkniven

Rond 2
Axelpress, en sida i taget m KB (8 kg)
Full swing m KB (12 kg)
Over head press m KB (8 kg)

Rond 3
American situps
Utfall
Air Squats

Idag körde jag TRX/Kettlebell-pass. Och just TRX det är verkligen mina svaga punkt. Eftersom man jobbar med kroppsvikten så behöver man göra så lite ibland och ändå känns det så mycket. När instruktören visar övningarna ser det, självklart, väldigt lätt ut. Sen står man där själv och rör sig max fem centimeter från utgångspunkten och nästan dör i muskler som inte existerar, jisses!

Senaste joggingpasset kändes också bättre än väntat. 45 min i nästan enbart backig terräng. Min svaghet där är nedförsbackar. Jag kan inte utnyttja dem till max. Jag sprang ikapp andra joggare i uppförsbackarna sen drog de iväg när det blev nedför. Jag håller igen för mycket då. Men tycker det känns lite obehagligt att springa ”för snabbt” nedför. Vad är bäst för knäna? Springa på eller ”spjärna” mot?

Just nu är det två saker jag fokuserar på, det är träning och öl. Bring me the summer!