Tanken på en halv arbetsdag gör mig spyfärdig

Besvikelsen idag när jag knappt hade någon träningsvärk, damn. Okej, en del i axlar hade jag och en del i benen dök upp nu ikväll men det där onda man får när man har varit helt död, det vill jag känna. Någon gång ska jag berätta om passet from hell som bevisade att vilja is everything och muskler är något man får på köpet. Men inte ikväll. Jag är trött och det känns som en förkylning lurar i bakgrunden.

Däremot kan jag berätta att mitt gym anordnar Vasaloppsspinning. Dvs man börjar samtidigt som skidåkarna och slutar samtidigt som den första går i mål. Alltså runt fyra timmar. En halv arbetsdag. Spyfärdig av bara tanken. Det här skulle vanligtvis vara information som jag sållade bort på en gång, vilket jag också gjorde först, om det inte vore för att mina kära (än så länge) kollegor börjar fundera på att vara med. Detta gjorde att även jag har lekt med tanken. På att Vasaloppsspinna. I fyra timmar. Jag blir chockad av bara tanken. För tanken gick i stil med ”det kanske vore kul”. Kul?!

Jag hoppas mina kollegor kommer på bättre tankar och inser vilken absolut absurd idé detta egentligen är. ”Jamän måste du göra som dina kollegor då?” tänker säkert någon, med rätta. Jamän vad gör man om man är tävlingsmänniska? Kan de kan jag resonerar jag. Idiot.