De glömde ”sadist”

21 juli, 2012

Sådär ja, då var slavdrivaren (mitt gyms fd galning som tvingade oss att köra 720 m utfall på sitt sista pass där innan han slutade) tillbaka i stan. Körde två pass som han ledde i veckan och nu har jag träningsvärk i hela kroppen. Till hösten ska hans nya gym starta och jag vet en som kommer köpa klippkort där. =) Jag vet också flera stackars kompisar som jag kommer tvinga med.

När jag i morse satt och drack kaffe i soffan och kände mig som mest stel så vem tror ni inte dyker upp i tidningen om inte just denna instruktör? Dessvärre glömde de ”sadist/slavdrivare” i sin beskrivning. De tog inte heller med hans favorituttryck ”Sluta blöda!”.

I måndags på crossfiten körde vi först tabata som uppvärmning. Först ett set med burpees och sen ett med american situps. Därefter började det roliga. Under en minut skulle vi göra 60 stycken benböj. Det vill säga en i sekunden. Om man klarade mindre än 60 fick man under kommande ”vilominut” göra resterande, fast som armhävningar.

Totalt skulle vi köra detta tio gånger, alltså 600 benböj.

Runt fjärde minuten började det på allvar kännas krampvarning i benen. Men under de kommande omgångarna så blev det aldrig värre. Så då var det bara att köra på. Klarade mig igenom alla omgångar utan att göra armhävningar. Mycket nöjd! Efter alla benböj kunde de som ville köra mer stanna kvar och göra armhävningar med hopp. Dvs man skulle lätta från marken med både händer och fötter samtidigt mellan varje armhävning. Eftersom min träningskompis är ett träningsfreak tyckte hon självklart att vi skulle stanna och testa detta. Man kan väl säga såhär: de där armhävningarna och min kropp kom inte riktigt överens, haha. Det såg väldigt enkelt ut när andra gjorde det men det kräver någon slags armspänst (styrka) som jag inte har.
Idag har jag träningsvärk i benen, ganska så asmycket träningsvärk. Trots det tog jag mig ut på en 40 minuter lång joggingtur. Många hävdar att just konditionsträning kan få träningsvärk att bli mildare. Men jag måste vara undantaget som bekräftar regeln. Varenda gång jag har försökt med detta har det resulterat i minst den dubbla träningsvärken istället. Och då försöker jag även stretcha lite extra. Hur funkar det för er? Just nu tror jag att en pålkran eller dylikt vore bra för att slå hål på cementen i mina ben.

Det finns vissa personer som hävdar att snabbaste sättet att få bort träningsvärk är att träna igen. Och att då konditionsträning är att föredra. Well, bull shit skulle jag vilja säga om det. Nu har jag testat så pass många gånger att köra spinning dagen efter ett tungt pass och varenda gång går jag från spinningssalen med dubbelt så mycket träningsvärk som innan. Antingen har inte min kropp fattat att blodgenomströmning ska råda bot mot värken eller så är jag undantaget som bekräftar regeln. Jag får minsann snällt härda ut, stappla fram, vara pensionärwannabe i trappor, ja ni fattar grejen.

Så nu tänker jag göra det jag är bäst på när jag har träningsvärk, ligga still i soffan och äta mat och godis. Det är jag värd!

Besvikelsen idag när jag knappt hade någon träningsvärk, damn. Okej, en del i axlar hade jag och en del i benen dök upp nu ikväll men det där onda man får när man har varit helt död, det vill jag känna. Någon gång ska jag berätta om passet from hell som bevisade att vilja is everything och muskler är något man får på köpet. Men inte ikväll. Jag är trött och det känns som en förkylning lurar i bakgrunden.

Däremot kan jag berätta att mitt gym anordnar Vasaloppsspinning. Dvs man börjar samtidigt som skidåkarna och slutar samtidigt som den första går i mål. Alltså runt fyra timmar. En halv arbetsdag. Spyfärdig av bara tanken. Det här skulle vanligtvis vara information som jag sållade bort på en gång, vilket jag också gjorde först, om det inte vore för att mina kära (än så länge) kollegor börjar fundera på att vara med. Detta gjorde att även jag har lekt med tanken. På att Vasaloppsspinna. I fyra timmar. Jag blir chockad av bara tanken. För tanken gick i stil med ”det kanske vore kul”. Kul?!

Jag hoppas mina kollegor kommer på bättre tankar och inser vilken absolut absurd idé detta egentligen är. ”Jamän måste du göra som dina kollegor då?” tänker säkert någon, med rätta. Jamän vad gör man om man är tävlingsmänniska? Kan de kan jag resonerar jag. Idiot.