Kvällens mini-WOD

Var på mitt andra besök hos sjukgymnasten idag och fick lägga till två övningar till min rehabträning. Så nu har jag fem stycken. Fick beröm för att jag hade lärt mig att göra förra veckans övningar på ett bra sätt. Yay! Faktum är att jag märker redan resultat. Men det beror nog mest på att jag tänker hela tiden på hur jag ska dra bak axlarna även i vardagsbestyr.

Nåväl, ryggen är rätt trött efter träningen hos henne men jag tänkte jag skulle köra en mini-WOD hemma ändå.

Fyra övningar, 30 sek på varje. 10 sek vila emellan.Fyra varv = 8 minuter träning till max.
1. Djupa benböj
2. Snabba hopp med hopprep
3. Amerikanska situps
4. Utfall

Tro mig, det går att bli svettig på åtta minuter. =) Och den som påstår att den inte hinner med träning hemma ljuger. Och vid såna här korta intervall orkar man ta i till 100% på varje. Crossfit is the shit.

Pepp på burk, ja tack!

Peppen att ta itu med den där extra fluffigheten som har smugit sig på är rätt stark nu.
Peppen att ta sig ut och springa milen, kunde ha varit större känner jag. Att det är mindre än två veckor kvar till Midnattsloppet känns lite som ett överhängande hot.

Och för övrigt, den andra alkoholfria veckan gick jättebra fram till lördagen. Tre öl och en drink blev det syndiga resultatet. Spänningen om jag faktiskt lyckas hålla det till en vit vecka denna gång är stor.

Dagens crossfitpass:
10 varv à 2 min: 10 thrusters med 10 kg, 10 situps, 15 benböj, så många burpees man hann innan de två minuterna var över.

1 glas är inget glas

Det där med tre nyktra veckor, började väldigt bra. Det blev bara en öl och 1,5 glas vin under första veckan. Med tanke på att det var semester får det räknas som helt okej. Men nu är semestern slut och jag hoppas få in lite mer träningsrutin igen. Crossfitpasset idag var riktigt jobbigt. Får skylla på att dagsformen inte var den bästa på grund av alldeles för få timmars sömn.
För övrigt är jag väldigt nyfiken på hur Patriks nya gym kommer vara. Ska dit på torsdag och testa det.  Jag gillar att det går att köpa klippkort. Någon gång måste jag testa på hans pass Insane, bara för att det låter galet. =) Om någon mer är sugen på att köra ledarledda pass med en väldigt uppfinningsrik och motiverande ledare så spana in hans sida. Kom dit på torsdag ni med. =)

10 burpees/min, kan det va jobbigt?

I morse chockstartade jag min kropp rejält. Smög igång den med två ägg, som jag hade förberett dagen innan, och därefter iväg till gymmet till klockan 7.00. Väl på plats kändes det oerhört konstigt och jag kan inte minnas att jag någonsin har kört ett morgonpass. Hela världen kändes skev och det hade lika gärna kunnat vara Lucia och man går upp mitt i natten för att förbereda sig inför lussande. Men nu var det en tisdag i juni och jag skulle köra crossfit.

Vi var cirka åtta tappra själar och det första instruktören säger var att vi skulle börja med att testa hur många burpees vi kan göra under 7 minuter.
Till saken hör det att jag innan idag har tänkt flera gånger att ”det vore kul att testa och se hur många jag klarar”. Jag vet inte om jag var helt frisk i huvudet när jag tänkte den tanken, men så här i efterhand är det väl inte ordet ”kul” jag först och främst skulle välja att beskriva det som. Nåväl: jag klarade 73 stycken och det var asjobbigt.

Därefter körde vi 10 min med lite andra övningar och avslutade passet med 10 min utfall och björngång. Värt att nämna är att jag idag vaknade upp med ganska så jättemycket träningsvärk i benen. Lägg sen till 73 burpees på det och benen känns skapligt döda. Att göra utfall var nästan ett skämt. Men skam den som ger sig.

Det mest typiska är att när jag äntligen hittade ett crossfitpass som var jobbigt och kul (nåja) så var det sista passet för säsongen. Doh!

Behövs det något mer?

Här är en översikt av de tre senaste veckornas träning.

Den här veckans crossfitpass var riktigt jobbigt och efteråt var hela jag en blöt pöl. När det rinner från benen också vet man att man har tagit i. Passet var ett 12-1-pass. Dvs man skulle först göra 12 rep sen 11 sen 10 osv. Det var tre olika ronder. 8 kg på axelpressen var i mesta laget för min del. Och att dessutom behöva göra 12 rep på bägge axlarna gjorde att den ronden tog väldigt lång tid. För att komma ikapp sedan hade jag enormt högt tempo på sista ronden. Kom halvvägs på sista ronden innan de 30 minuterna hade gått.

Rond 1
Burpees
Push ups
Fällkniven

Rond 2
Axelpress, en sida i taget m KB (8 kg)
Full swing m KB (12 kg)
Over head press m KB (8 kg)

Rond 3
American situps
Utfall
Air Squats

Idag körde jag TRX/Kettlebell-pass. Och just TRX det är verkligen mina svaga punkt. Eftersom man jobbar med kroppsvikten så behöver man göra så lite ibland och ändå känns det så mycket. När instruktören visar övningarna ser det, självklart, väldigt lätt ut. Sen står man där själv och rör sig max fem centimeter från utgångspunkten och nästan dör i muskler som inte existerar, jisses!

Senaste joggingpasset kändes också bättre än väntat. 45 min i nästan enbart backig terräng. Min svaghet där är nedförsbackar. Jag kan inte utnyttja dem till max. Jag sprang ikapp andra joggare i uppförsbackarna sen drog de iväg när det blev nedför. Jag håller igen för mycket då. Men tycker det känns lite obehagligt att springa ”för snabbt” nedför. Vad är bäst för knäna? Springa på eller ”spjärna” mot?

Just nu är det två saker jag fokuserar på, det är träning och öl. Bring me the summer!

En krok sen två upper cuts, nej en… eller?

Den positiva träningsmotivationen håller i sig. Crossfit igår med några ”nya” övningar. Kul med variation, det var verkligen på tiden. Men det vore intressant att gå till ett riktigt crossfitställe. Shit vad man skulle utvecklas. Kipping pullups ser ju riktigt coolt ut. Jag vill testa såna övningar som verkligen vore en utmaning eftersom det verkar helt omöjligt att göra dem, hehe.

Idag körde jag ett boxpass. Man kan milt sagt säga att så fort det blir ”komplicerade” övningar så som 1 krok och 2 upper i följd så faller min teknik på en gång och jag får inte ut lika mycket av det som om jag skulle stå och mata en övning i taget en viss tid istället. För det första kommer jag aldrig ihåg vilket slag jag ska göra vilket resulterar i något slags halvdant mellanting. Bra mycket större risk för skador med andra ord. Är lite sugen på att köpa egna boxningshandskar så man kan öva hemma istället mot en kompis, då skulle bägge bli slutkörda på 20 min. Effektivt! =) Vilken tur (otur?) att min boxpartner har lika mycket skeppsmask som mig och inte heller kommer ihåg vilket slag det är som gäller. Och att dessutom komma ihåg att byta arm man startar med?! Det är komplicerat det här, det hör ni ju.

Mitt dåliga samvete gäller dock löpningen. Måste ta itu med den där beryktade konditionen snart om jag ska klara milen under en timme. Hej Midnattsloppet!

Uttråkad på crossfiten

Efter en långhelg med ett frosseri som nästan inte hade några gränser var det återigen dags att få fason på kroppen, fel, försöka få fason på kroppen. Smygstartade igår med morgonpromenad innan frukost och sen 4,3 km löpning på kvällen. Löpningen gick helt okej men det fortfarande inte lika lätt som för någon månad sedan.

Idag är det måndag och måndag är lika med crossfit. Passet bestod av deck of cards. Tidigare har jag i stort sett aldrig fuskat i antalet repetitioner i den träningsformen men idag var tydligen dagsformen urusel. Instruktören försökte peppa med att ”det blir bara lättare och lättare och snart klarar du alla repetitioner”. Att då behöva svara med ”tyvärr, men jag har redan varit där men nu är formen kass” känns inte helt optimalt. Heh. Desvärre tror jag att en del av motivationsbristen ligger i att passen nuförtiden är så monotont uppbyggda. Känns som att det bara är fyra övningar det växlar mellan. Jag saknar alla utmaningar som den förra instruktören gav oss. Utväxlingen man fick av den tidigares pass är så oändligt mycket större än vad den nuvarande ger. Trist men sant. Den där lilla nervositeten man hade inför passen förut eftersom man aldrig visste vad som skulle komma, pga galen instruktör, har istället bytts mot  ”det blir säkert det gamla vanliga”. Jag vill inte känna så, jag gillar ju crossfit egentligen. =(

Crossfit är mer än bara benböj, armhävningar, situps och burpees. Va fan!

Nytändning på g

Äntligen känns det som om jag kan komma igång med träningen på riktigt igen. Förra veckan lyckades jag fixa ihop fyra pass. Crossfit, löpning och två spinningpass.

Den här veckan började med crossfit igen. Vi fick göra en annorlunda övning att börja med. Två stycken 30 sekunders pulshöjande övningar och därefter försöka hålla andan i 30 sekunder. Detta gjorde vi i två varv. Varv två var det mycket svårare och då klarade jag max fem sekunder utan luft. Panikkänslorna kom snabbare då. Vad som var poängen med detta? Tjaa, låt bli att ramla i vattnet under löpturen, typ. Därefter körde vi två varv med fem övningar och två minuter på varje övning. Syftet var att maxa antalet repetitioner. Detta tycker jag är grymt svårt. Jag ger hellre järnet i en minut och sen byter övning än försöka hålla ut i två minuter. Själva grejen att maxa tycker jag är otroligt svårt att lyckas med på egen hand. Jag skulle behöva någon som stod precis bredvid och skrek på mig exakt hela tiden. Det skulle inte förvåna mig om jag hade gjort fler repetitioner om det bara hade varit en minut, okej kanske aningen överdrivet, men ändå. Hur funkar ni med sånt? Klarar ni att maxa självmant?

 

Och här kommer träningsöversikten de senaste veckorna. Jag håller tummarna för att slippa mer förkylningar nu. Vill komma i form igen till bikiniblottarsäsongen.

Är jag undantaget som bekräftar regeln?

I måndags på crossfiten körde vi först tabata som uppvärmning. Först ett set med burpees och sen ett med american situps. Därefter började det roliga. Under en minut skulle vi göra 60 stycken benböj. Det vill säga en i sekunden. Om man klarade mindre än 60 fick man under kommande ”vilominut” göra resterande, fast som armhävningar.

Totalt skulle vi köra detta tio gånger, alltså 600 benböj.

Runt fjärde minuten började det på allvar kännas krampvarning i benen. Men under de kommande omgångarna så blev det aldrig värre. Så då var det bara att köra på. Klarade mig igenom alla omgångar utan att göra armhävningar. Mycket nöjd! Efter alla benböj kunde de som ville köra mer stanna kvar och göra armhävningar med hopp. Dvs man skulle lätta från marken med både händer och fötter samtidigt mellan varje armhävning. Eftersom min träningskompis är ett träningsfreak tyckte hon självklart att vi skulle stanna och testa detta. Man kan väl säga såhär: de där armhävningarna och min kropp kom inte riktigt överens, haha. Det såg väldigt enkelt ut när andra gjorde det men det kräver någon slags armspänst (styrka) som jag inte har.
Idag har jag träningsvärk i benen, ganska så asmycket träningsvärk. Trots det tog jag mig ut på en 40 minuter lång joggingtur. Många hävdar att just konditionsträning kan få träningsvärk att bli mildare. Men jag måste vara undantaget som bekräftar regeln. Varenda gång jag har försökt med detta har det resulterat i minst den dubbla träningsvärken istället. Och då försöker jag även stretcha lite extra. Hur funkar det för er? Just nu tror jag att en pålkran eller dylikt vore bra för att slå hål på cementen i mina ben.

Ett glatt ord till och jag klipper till dig

Jag har aldrig känt så mycket adrenalin strömma till under träning som idag. Jag har aldrig varit så frustrerad över min kropps svaghet som idag, därav adrenalinet.

Crossfitpasset var upplagt såhär:
100 benböj
20 american situps
75 benböj
25 american situps
50 benböj
30 american situps
25 benböj
35 american situps

Denna del gick finfint och jag blev klar som trea i klassen.

Del 2 kom jag också trea på, från slutet.
7 varv med:
20 dips
20 armhävning

Eftersom jag har haft en träningsdip på nästan en månad, pga förkylningar och diverse annat, var jag slut efter 20 dips och 5 armhävningar. Vilken tur att det bara var 135 kvar, kände jag då och börja svära vid var femte armhävning. Man är inte alltid sin charmigaste sida. Eller som instruktören uttryckte det efteråt när jag klagade på min svaghet. ”Det kan bara bli bättre.” Typiskt muntergök.