Sjukgymnastens dom

För första gången någonsin var jag iväg till en sjukgymnast. Problemet? Min axel som har strulat sen i våras. Den troligaste orsaken till att smärtan uppkom var alla de där armhävningarna vi fick göra (och som jag har gjort på fel sätt). Just nu har jag totalförbud på alla typer av armhävningar, dips, burpees och andra liknande övningar där det är stor risk för felaktiga rörelser.

Troligtvis var det ingen inflammation i nuläget men i förstadiet till en sån. Vissa av musklerna kring axeln är överbelastade (eftersom en del andra muskler inte har gjort sitt jobb och är därmed väldigt svaga).

Så nu har jag köpt gummiband och ska bygga upp muskler mellan skulderbladen samt underlätta självläkning med hjälp av att få upp cirkulationen i axeln.

Fy satan vad jobbigt det är med roddövningar när man gör de på rätt sätt. Har redan början till träningsvärk från i dag. Men det känns bra, har jag tur så kunde det hela vara löst inom ett par veckor. Låter ju fantastiskt bra! Om inte så ska axeln bli röntgad för att utesluta andra skador. Men jag tror på det här. Jag är beredd att kämpa!

Hallonpaj till frukost måste motiveras

Efter att ha inlett dagen med hallonpaj till frukost kände jag att det var dags för lite tabataövningar (8 rep, 20 sek aktivitet varvat med 10 sek vila) nu på eftermiddagen. Tog en halvtimme och det blev två springtabata, en air squats, en situps, en utfall och en halv dips. Det var tydligen fler som ville inleda helgen med lite mer nyttigheter för jag var för en gångs skull inte ensam vid utegymmet. Kändes riktigt skönt att träna idag. Jag gillar intervallträning.

För övrigt har jag inlett denna semestervecka med morgonpromenader innan frukost i stort sett varje dag. Jätteskönt!

Och just det, visst har jag snygga handledsvärmare?!

Down on the ground, bitch!

När man har en långhelg ledig skulle man kunna tro att man borde ha gjort en massa träning. Morgonpromenader innan frukost, löparpass på kvällarna och så vidare. Men så var inte fallet med undertecknad. Dock träffade jag ett träningsfreak till kompis som tvingade ner mig på gräset i stan för att inspektera hur jag gjorde mina armhävningar. Han påstod att han skulle kolla om jag gjorde de rätt eftersom jag ibland får ont i axeln av dem men jag är övertygad om att det var ren och skär förödmjukelse det handlade om. Oh well, resultatet löd ”du verkar göra dem rätt, du har nog bara för lite muskler i armarna”. Jaså, bara det? Vad härligt! Nämnde jag att han även tvingade mig att göra dips? Armhävningar och dips på samma dag.

Ja, det är väl lika bra att bjuda er på en bild också.

Idag har jag däremot varit iväg på lite ”backträning”. Letade rätt på en lång trappa och spurtade uppför flera gånger och sen hittade jag en skogsstig som gick uppför som jag också spurtade i ett par gånger och sen gick ner. Totalt blev det 4,5 km och tog ungefär en halvtimme. Väldigt skönt.

Ett glatt ord till och jag klipper till dig

Jag har aldrig känt så mycket adrenalin strömma till under träning som idag. Jag har aldrig varit så frustrerad över min kropps svaghet som idag, därav adrenalinet.

Crossfitpasset var upplagt såhär:
100 benböj
20 american situps
75 benböj
25 american situps
50 benböj
30 american situps
25 benböj
35 american situps

Denna del gick finfint och jag blev klar som trea i klassen.

Del 2 kom jag också trea på, från slutet.
7 varv med:
20 dips
20 armhävning

Eftersom jag har haft en träningsdip på nästan en månad, pga förkylningar och diverse annat, var jag slut efter 20 dips och 5 armhävningar. Vilken tur att det bara var 135 kvar, kände jag då och börja svära vid var femte armhävning. Man är inte alltid sin charmigaste sida. Eller som instruktören uttryckte det efteråt när jag klagade på min svaghet. ”Det kan bara bli bättre.” Typiskt muntergök.