Jag, ett offer i mängden

Den fick fatt i mig till slut, den där nedrans förkylningen. När jag inte kan träna längtar jag som mest efter just det. Jag ser framför mig ljumma och ljusa kvällar på grusiga vägar när jag flyger fram, stark och ståtlig som… okej, fantasin flödar för mycket ibland. Ge mig vår, ge mig friskhet och en gata och jag kommer att springa. Simple as that.

Likaså armhävningsutmaningen ligger på is. Vilket betyder att jag behöver göra om dag ett. Det där med att ”göra om” och ”armhävningar”, inte så pepp på just den kombon.