1,5 månad med LCHF

Okej. Nu är det dags för en första utvärdering. Vad har varit bra, vad har varit dåligt, hur har det känts?

Det positiva:
– Har känt mig mycket mättare och därmed sluppit mellanmål eller att falla för eftermiddagsfrestelser.
– Har upplevt förbättring i hyn. Har tidigare behövt acnékräm regelbundet men har den väldigt sällan nu.
– Jag känner mig piggare, fräschare och mer ”ren” i kroppen.
– Känner mig stark och fastare i kroppen.
– Har minskat midjemåttet med 5 cm.
– Har fått större matintresse och lagar mer mat hemma och väljer bort snabbmat.
– Äter mycket mer grönsaker än innan.
– Det godis jag äter är mörk choklad. 70% eller 85%. Allt annat känns bara sött och äckligt.
– Tror inte jag har ätit något fikabröd sedan jag började med LCHF. Och det känns heller inte som någon uppoffring att låta bli eftersom socker och transfetter enbart känns motbjudande.

Det negativa:
– Det tog ungefär en månad för mig innan övergångsfasen var över. Kände mig förstoppad och svullen i början.
– Första två veckorna kände jag mig ofta vimmelkantig.
– Det känns fortfarande galet jobbigt att konditionsträna. Orkar ingenting i jämförelse med innan. Styrkemässigt känner jag mig dock väldigt stark.

Hur strikt har jag varit?
Vardagarna har varit väldigt strikta. Har under hela denna tid ätit max 5 frukter t.ex. Helgerna har däremot inte varit lika strikta. Äter chips ibland. Har druckit alkohol. Har dessutom ätit mathavre och frukt för att orka springa Midnattsloppet och ett annat lopp.

Omgivningens respons?
En del tycker jag ska lägga av med den här skiten. Andra kör på samma spår och känner också av det positiva med denna kost. Till de som tycker att jag ska sluta vill jag bara säga att jag äter en mycket nyttigare och mer varierad kost nu än innan. Jag skippar socker och konstiga färdiggjorda frysrätter utan näring och har istället adderat oerhört mycket mer grönsaker till min kost, äter naturligt fett och lagar mer mat från grunden överlag. Jag har svårt att se att detta skulle vara mer farligt eller onyttigt än ”vanlig” kost. Jag klunkar inte grädde eller äter feta såser till förbannelse för att maximera mitt fettintag per måltid. Däremot väljer jag riktigt smör, vispgrädde, mjölk med 3% och turkisk yoghurt istället för lättvarianterna när jag lagar mat.

Det bästa?
Att det känns så lätt och naturligt att äta enligt denna kost. Det känns heller inte som en uppoffring att avstå fikabröd eller pasta/ris. Och tro mig, jag har aldrig tackat nej till sådant innan detta. :)

LCHF – idioti eller genialiskt?

Som större delen av världen har jag länge varit skeptisk mot LCHF/Atkins. Jag har till och med sett det som ren idioti och livsfarligt att ”frossa i fett”.

Eftersom jag ändå alltid vetat att socker är dåligt för kroppen och att kolhydrater görs om till socker i kroppen efter intagandet så bestämde jag mig för att open minded titta på detta videoklipp som handlar om att naturlig mat (inklusive höga fetthalter men med lägre andel kolhydrater) gör dig mätt, friskare och får dig att minska i vikt.

Efter att ha sett videoklippet känns det så klockrent. Som att alla pusselbitar äntligen passar ihop. Det känns självklart. Alla dessa välfärdssjukdomar blev vanligare och vanligare samtidigt som industrialismen satte fart och ”hjälpte” oss göra mat mer tillgänglig och billig i form av pasta, socker, vetemjöl. Så varför valde man då att utse fettet i maten (som vi hade ätit i alla tider) till boven för dessa sjukdomar?

I alla fall har jag tänkt att testa detta med LCHF. Inte helt superstrikt, men jag ska sluta vara rädd för fet mat och istället undvika pasta, bröd, ris, potatis och annat uppenbart socker och se vart det leder för mig. Hittills har jag testat det i två dagar och det känns bra! Har varit jämnt mätt hela tiden och dessutom inte fått utspänd mage vid slutet av dagen. Kan så klart vara en tillfällighet men jag är helt klart nyfiken på detta.

Som så många andra känner även jag folk som har testat detta OCH gått ner i vikt. Hur kan mat som gör dig mätt, får dig att minska fetman och gör att en del blir av med sina allergier vara farlig, egentligen? Håll med om att det låter ologiskt.

PT is the shit

Tiden just nu.
Fullkomligt älskar att träna. Känna sig stel, stark, upptäcka hur all stretchning ger resultat. Love it!

På sistone har jag gått på två PT-pass i liten grupp. Mycket kondition varvat med styrka. Alltid totalsvettig efteråt och alltid sjukt peppad till att träna igen, och igen. Det är ett pass kvar med henne. Måste erkänna att jag blir sugen att köpa riktiga PT-lektioner. Privata. Hur mycket mer effektivt är inte det? Någon som peppar och hela tiden kollar tekniken. Någon som får en att ge max.

Och löpning. Så enkelt. Så smidigt. Gick på löpteknikpass i grupp vilket var väldigt peppande och jag har fått ett bättre löpsteg. Jobbigt att tänka på tekniken hela tiden innan den sitter, men det går snabbare att jogga.

Snart dags att sova, men funderar mest på vad jag ska hinna träna imorgon. :)

Kvällens mini-WOD

Var på mitt andra besök hos sjukgymnasten idag och fick lägga till två övningar till min rehabträning. Så nu har jag fem stycken. Fick beröm för att jag hade lärt mig att göra förra veckans övningar på ett bra sätt. Yay! Faktum är att jag märker redan resultat. Men det beror nog mest på att jag tänker hela tiden på hur jag ska dra bak axlarna även i vardagsbestyr.

Nåväl, ryggen är rätt trött efter träningen hos henne men jag tänkte jag skulle köra en mini-WOD hemma ändå.

Fyra övningar, 30 sek på varje. 10 sek vila emellan.Fyra varv = 8 minuter träning till max.
1. Djupa benböj
2. Snabba hopp med hopprep
3. Amerikanska situps
4. Utfall

Tro mig, det går att bli svettig på åtta minuter. =) Och den som påstår att den inte hinner med träning hemma ljuger. Och vid såna här korta intervall orkar man ta i till 100% på varje. Crossfit is the shit.

Sjukgymnastens dom

För första gången någonsin var jag iväg till en sjukgymnast. Problemet? Min axel som har strulat sen i våras. Den troligaste orsaken till att smärtan uppkom var alla de där armhävningarna vi fick göra (och som jag har gjort på fel sätt). Just nu har jag totalförbud på alla typer av armhävningar, dips, burpees och andra liknande övningar där det är stor risk för felaktiga rörelser.

Troligtvis var det ingen inflammation i nuläget men i förstadiet till en sån. Vissa av musklerna kring axeln är överbelastade (eftersom en del andra muskler inte har gjort sitt jobb och är därmed väldigt svaga).

Så nu har jag köpt gummiband och ska bygga upp muskler mellan skulderbladen samt underlätta självläkning med hjälp av att få upp cirkulationen i axeln.

Fy satan vad jobbigt det är med roddövningar när man gör de på rätt sätt. Har redan början till träningsvärk från i dag. Men det känns bra, har jag tur så kunde det hela vara löst inom ett par veckor. Låter ju fantastiskt bra! Om inte så ska axeln bli röntgad för att utesluta andra skador. Men jag tror på det här. Jag är beredd att kämpa!

Allt eller inget

Måttfullhet, vad är det? Sen ett tag tillbaka blir min träning regelbundet oregelbunden. Varannan vecka inte ett smack, i stort sett. Veckan därpå 4-6 pass. Men det viktigaste är väl kontinuitet, är det inte så?

Eller vad sägs om detta upplägg? =)

Trasig men starkare

Mitt försök att döda svagheten i kroppen går sakta men säkert framåt, om man tänker ur ”bli starkare”-synpunkt. Däremot har axeln strulat mer och mer. Började i våras med att göra ont kanske en gång i månaden. Under sommaren blev det värre och nu gör det ont flera gånger under en dag. Kan inte göra armhävningar, inga burpees, väldigt många andra övningar får jag anpassa om. Plankan går bort osv. Sjukt tråkigt men jag vägrar att sluta gå på de olika passen ändå. Det går att hoppa över vissa övningar istället och känna efter vad som funkar.

För att försöka råda bot på det hela har jag äntligen tagit itu med att boka in besök hos en sjukgymnast så jag vet vilka slags tråkiga rehabövningar jag måste ägna mig åt.

Mina resultat på Midnattsloppet 2012

Var sjukt nervös flera timmar innan. Dessutom speedad på för mycket kaffe. Men när jag väl stod i startfållan kände jag mig mest taggad. Folk runt omkring stod och hoppade, skakade på benen, berättade om hur lite de hade tränat innan och så vidare, kändes rätt bra. =)
När startskottet gick var det väldigt svårt att hålla sitt eget tempo. Man hetsades med i jakten att försöka springa om. De första tre kilometerna försvann därför väldigt snabbt och snittiden per kilometer låg på 5.12 min, vilket är snabbare än vad jag brukar ha. Därefter blev det mentalt jobbigt eftersom jag visste att värsta backen skulle komma någon gång innan fem kilometer. Fick dessutom håll, fast det försvann rätt snabbt. Men efter fyra kilometer var jag trött och jag gick snabbt i en del av mastodontbacken uppför Sofia Kyrka. Därefter gick det lättare ett tag igen. Vid åtta-nio kilometer kunde jag bara tänka ”vatten!” och efter ett tag såg jag några snälla i publiken som stod med vattenflaskor och jag snodde åt mig en i farten. =) Det behövdes och ett stort tack till dessa människor. När det var mindre än en kilometer kvar började endorfinerna spruta ut i kroppen och jag hade ett leende på läpparna. Och sista biten på Hornsgatan kutade jag. =)

 

Såhär såg jag ut igår.

Och detta var mina resultat.

 

Snacka om odödlig nu

Efter att ha fått en påminnelse på facebook från Midnattsloppet om att det bara var 11 dagar kvar fick jag rejäl ångest. Jag tvivlar på att det var det som var meningen, de ville säkert bara peppa, men då jag fortfarande inte hade pallrat mig runt en mil så kändes det rätt jobbigt. Bestämde mig för att jogga en bit efter jobbet i alla fall. Tyvärr så känner jag mig själv rätt bra och jag visste att om jag ”bara” joggade fem kilometer så skulle jag se det som ett misslyckande. Och den där olusten jag kände innan jag sprang ut skulle finnas kvar. Så vad gör man då? Jo, man springer fem kilometer åt ett håll som det inte går att gena sig tillbaka från. Sagt och gjort. Sista 1,5 kilometerna höll jag telefonen i handen för att se hur det minskade hela tiden. Sista kilometern var jag i stort sett ett enda stort leende. I did it! Jag har sprungit den där jävla milen nu! På 58:40 min. Så vårens mål att klara milen under en timme är avklarat. =) Nu är det bara att göra om det om 11 dagar. Yay.

Dessutom har jag massa träningsvärk i benen från gårdagens crossfit. Det tänker jag inte ha på Midnattsloppet.

Pepp på burk, ja tack!

Peppen att ta itu med den där extra fluffigheten som har smugit sig på är rätt stark nu.
Peppen att ta sig ut och springa milen, kunde ha varit större känner jag. Att det är mindre än två veckor kvar till Midnattsloppet känns lite som ett överhängande hot.

Och för övrigt, den andra alkoholfria veckan gick jättebra fram till lördagen. Tre öl och en drink blev det syndiga resultatet. Spänningen om jag faktiskt lyckas hålla det till en vit vecka denna gång är stor.

Dagens crossfitpass:
10 varv à 2 min: 10 thrusters med 10 kg, 10 situps, 15 benböj, så många burpees man hann innan de två minuterna var över.